Om Quincy Jones

Jag läste med stigande förtjusning den eminente Jan Gradvalls intervju med Quincy Jones i DI Weekend daterad 13.12.2013. Intervjun finns även utlagd på http://www.gradvall.se/.

Quincy Jones var en av mina favoriter i musikvärlden redan innan Michael Jackson ens var född, en av alla de artister som QJ så framgångsrikt kom att samarbeta med.

Jones hade tidigt kontakt med Sverige, vilket också framgår av Gradvalls intervju. Vid ett besök i landet i november 1953 fick han förtroendet, som det står på baksidan av omslaget till den EP-skiva jag fortfarande ömt vårdar, att sätta ihop ett jazzband och fixa en inspelning.

QJ sammanförde några amerikanska musiker – trumpetaren Art Farmer, trombonisten James Cleveland, trummisen Alan Dawson – med några av sina många vänner i den svenska jazzeliten: Arne Domnerus, Lars Gullin, Åke Persson, Bengt Hallberg, Simon Brehm.

Min slitna EP – ”Quincy Jones and his Swedish-American All Stars, vol. 2” – hålls numera samman av tejp längs alla sidor, men dess framsida pryds fortfarande tydligt av trombonisten Åke Perssons namnteckning. Han var en av mina absoluta favoritmusiker vid denna tid.

Och låtarna – ”Jones´ bones” och ”Sometimes I´m happy” – håller fortfarande. Man spelade mycket bra jazz både i USA och Sverige på 50-talet. Detta kan jag numera dessvärre inte konstatera vid min EP-spelare, salig i åminnelse. Men på Spotify. Tack.

När jag för några år sedan träffade Bengt Hallberg för att göra en intervju för Tidningen Veteranen visade jag honom min Quincy Jones-EP.

_ Åh, Quincy, sade han, och hans ögon tårades.

Kurt Mälarstedt