Vittnesbörd om Monica Zetterlund

Denna söndag kunde man dra sig tillbaka från Bokmässans larm till en seminarielokal och titta på film i regi av Svenska Filminstitutet, som fyller 50 år i år. Vem kunde motstå den första filmen, Jörn Donners ”Vittnesbörd om henne”? Där Monica Zetterlund ”sjunger sig genom vardagen” med texter av Beppe Wolgers?

Inte jag. Huvudpersonen så vackert filmad av Gunnar Fischer, en av de allra bästa svenska filmfotograferna – han filmade nästan alla Ingmar Bergmans tidiga mästerverk. Beppe Wolgers texter, så poetiska och vardagliga med ett stort djupt. Torbjörn Lundquists musik, arrangerade av Georg Riedel och framförd av en orkester med några av den svenska jazzens största: Jan Johansson, Arne Domnérus, Bjarne Nerem, Egil Johansen (norrman, men ändå).

(Man kan se filmen på nätet här.)

Det är intressant att se denna film med Per Flys och Peter Birros aktuella spelfilm ”Monica Z” i färskt minne. Donners film spelades in 1962, alltså vid den tidpunkt då Monica Zetterlund i ”Monica Z” just hade kommit till Stockholm och slagit igenom som sångerska.

I Donners film sjunger hon, alltså Monica Zetterlund själv, glasklart, självsäkert, perfekt och ”rak som en fura”, som Eva af Geijerstam uttryckt saken. Filmen är nog ett vittnesbörd om henne, lite försiktigt och inte rakt uttalat. Men:

_ Är du ensam? Är du lycklig?

_ Min dag har inte tid för såna frågor.

Och:

_ Vem är du?

_ Det finns inga hemligheter. Jag är den jag är.

Nog är det Monica Zetterlund som talar i den lilla filmens fiktiva tv-intervju. Den som ställer frågorna är Vilgot Sjöman.

_ Inte visste jag då att de hade, eller skulle ha senare, en kärleksrelation, sade Jörn Donner efter filmvisningen.

Filmen som helhet anser han vara ”camp”, pinsamt dålig. Det är en uppfattning som publiken inte delade.

Jörn Donner berättade också att ”Vittnesbörd om henne” gjordes som ett experiment på initiativ av Ingmar Bergman och den den dåvarande chefen för svensk Filmindustri Kenne Fant, dels för att testa om Monica Zetterlund hade talang som skådespelerska, dels om Jörn Donner var något att satsa på som filmregissör.

Båda befanns inte hålla måttet, då. Men Donner fick bara några månader senare ett kontrakt med Europafilm för att göra sin första spelfilm, och Monica Zetterlund hyllades sju-åtta år senare för sin lysande insats som Ulrika från Västergöl i Jan Troells utvandrarfilmer efter Vilhelm Mobergs romansvit.

Kommentera