I Hjalmar Söderbergs spår

Här en artikel om Hjalmar Söderberg och hans Stockholm jag skrivit för tidningen Senioren, publicerad i dess nummer 9/2019.

Stockholm lever i Hjalmar Söderbergs klara, finslipade prosa. Staden är alltid närvarande i de flesta av hans verk. Vi som läser honom känner lätt igen oss i hans stad och i de stämningar han fångade i sitt författarskap vid det förra sekelskiftet.

När Hjalmar Söderberg föddes 1869 var Stockholm med europeiska mått en småstad – låt vara med ungefär 135 000 invånare.  Hans barndoms Stockholm framstår i den skildring han ger i genombrottsromanen ”Martin Bircks ungdom” (1901) som en lantlig idyll. Men under hans första trettio levnadsår växte och förvandlades staden dramatiskt. Vid sekelskiftet, då Söderberg hade inlett sitt författarskap på allvar, hade antalet invånare mer än fördubblats till drygt 300 000.

Av den atmosfär kring barndomsgatan Majorsgatan som Söderberg målade upp i genombrottsromanen återstår idag ingenting. Nu är denna gata en charmlös gatstump mellan Humlegårdsgatan och Linnégatan.

Det är lättare att känna igen sig i debutromanen ”Förvillelser” (1895) och i hans övriga skildringar av Stockholm runt sekelskiftet.

Söderbergs Stockholm är framför allt Norrmalm. I sina verk gör han ibland utflykter till Drottningholm, Hagaparken, skärgården och någon enstaka gång till Söder, men i stort sett begränsas hans Stockholmsskildringar av ett område mellan Gamla stan, Skeppsholmen och Strömmen i söder, Vasastan i norr, Kungsholmen (sällan) i väster och Djurgården i öster.

Han anslår tonen redan i de första raderna i ”Förvillelser”, som när den kom ut ansågs vara på gränsen till det tillåtna men som idag lever mer än väl på sin friska direkthet och den totala närvaron i 1890-talets Stockholm.

Romanen inleds med att Tomas Weber stiger ut på Arsenalsgatan med ett par röda handskar som han just köpt i en butik där han också fascinerats av den unga kvinnliga expediten. Han träder därmed in i en av de centrala miljöerna i Söderbergs Stockholm, området kring Gustaf Adolfs Torg, Jakobs kyrka och Kungsträdgården.

Vid Gustaf Adolfs torg låg restaurang Rydberg, som Söderberg ofta besökte. Härifrån betraktade han gärna världen och sin samtid, som i ”En Stockholmskrönika” i Svenska Dagbladets julnummer år 1900. Där sitter han i en skinnsoffa efter en solid frukost och betraktar staden genom rökskyarna från en cigarr. Snön faller, som så ofta i Söderbergs romaner och noveller. Utanför fönstret passerar stockholmare ”som uppför sitt gamla kära skuggspel”. Plötsligt känner han i en gestalt igen ”den beskuggade blicken och de kroatiska mustascherna — sin ungdoms stora bloss”, alltså August Strindberg.

Alldeles om hörnet reser sig Jakobs kyrka, vars klockor ofta ringer och dånar hos Söderberg. Nedanför kyrkomuren ligger den vattenbutik där doktor Glas förgiftar pastor Gregorius i författarens mästerverk ”Doktor Glas”.

Denna vattenbutik öppnades redan 1850 och revs 1933. I det hus som idag står på nästan samma plats inryms ett kafé som fått det passande namnet Café Söderberg och några offentliga toaletter. En av de sponsrade vita träsoffor som nu står i allén längs Trädgårdsgatan på andra sidan Kungsträdgården är tillägnad Hjalmar Söderberg.

Åter till Tomas Weber i ”Förvillelser”. Vid ett tillfälle kommer han ned till Strömmen. Det har blåst upp en frisk östlig vind. Man kan känna igen sig i Söderbergs skildring:

”Tomas stod betagen och följde med ögonen en bländvit mås, som nyss hade strukit så tätt förbi hans huvud att han kunde känna fläkten från hans breda vingar och se hans vildfågelsjäl tindra fram i det lilla kolsvarta ögat. Han spände långsamt en vid halvcirkel in över Skeppsbron, vilade några sekunder över popplarna och blodlönnarna i den lilla tysta och oåtkomliga sagoträdgården mellan slottets flyglar, tog därefter vägen åt öster, ut över strömmen, och blev borta i det blå.”

Medan miljöerna i ”Martin Bircks ungdom” ofta skildras lite diffust, dröjande, anger Söderberg i ”Förvillelser” konsekvent, exakt och konkret var allt utspelar sig. Tomas Weber köper violer av en liten flicka på Fredsgatan, han möter sin gode vän Anton Recke på Biblioteksgatan, han hälsar vördnadsfullt på en pastor Caldén vid Linnés staty i Humlegården. På väg till Djurgården noterar Tomas att det stora Bünzowska huset, uppfört 1886-88, på Strandvägen, ser ut som ”en trotsig och lysande riddardikt i sten”.

Med några få undantag är Stockholmsmiljöerna även i ”Doktor Glas” diffusa och inte alls så konkreta som i ”Förvillelser”, och detta av naturliga skäl. ”Doktor Glas” är framför allt en idéroman. Här använder Söderberg miljöskildringen i stämningsskapande syfte. Stadens dagrar och färger understryker och förstärker doktorns tankar, drömmar och vånda.

Den stockholmsmiljö som mest förknippas med Hjalmar Söderberg är ändå trakten kring Johannes kyrka. Här bor Lydia Stille i ”Den allvarsamma leken”. Hennes älskare Arvid Stjärnblom sneddar över kyrkogården. Han går ofta förbi Georg von Döbelns gravsten med dess uppfordrande text om Ära, Skyldighet, Vilja.

Förebilden för Lydia Stille är som bekant Maria von Platen, den skånska adelsdam som lämnade sin man och elvaårige son för att bosätta sig i Stockholm 1901 och som Hjalmar Söderberg hade en kärleksaffär med mellan 1902 och 1906 vid sidan av sitt olyckliga äktenskap.

Men Maria von Platen bodde aldrig vid Johannes kyrka. Under en del av den period då hon umgicks med Hjalmar Söderberg bodde hon i en helt annan del av staden, på Narvavägen 33 – som dock ligger i närheten av en annan kyrka med mycket spetsigt torn, Oscarskyrkan. Innan hon flyttade till Narvavägen bodde Maria von Platen på Drottninggatan 91 i ett stort nu rivet hus snett emot Spökparken i ett område som även på andra sätt är en del av Hjalmar Söderbergs Stockholm.

Mellan 1901 och 1906 bodde han med sin familj några kvarter därifrån, på Observatoriegatan 6. Han hyrde dessutom, fram till 1907, en skrivarlya i närheten, på Rådmansgatan 73, och där träffade han då och då förstås Maria von Platen.

I dagens Stockholm påminns man nog ändå allra mest om Hjalmar Söderberg i Humlegården. Parken ligger nära Söderbergs barndomstrakter. Här utspelar sig några viktiga händelser i ”Förvillelser” liksom i andra verk av författaren, till exempel historietten ”Vox Populi”. Den handlar om det drev som gick i det oscarianska Stockholm när Per Hasselbergs förargelseväckande staty Farfadern hade avtäckts i Humlegården. Denna staty står nu alldeles väster om Kungliga Biblioteket.

Men att Hjalmar Söderberg är så närvarande just här beror framför allt på att han själv sedan 2010 står staty framför Kungliga biblioteket, nära Engelbrektsplan.

Denna staty, skapad av Peter Linde, visar författaren i naturlig storlek, mitt i steget med käpp och hatt i handen, iförd en mycket elegant bonjour – och röda handskar.

Den visar en Hjalmar Söderberg redo att ge sig ut i sitt Stockholm.

Han lever.

 

Kommentera